Dammet virvlar över glömda ryggar
Sidor som vår arvsrätt tryggar

Men förgäten, den stolthet som var vår
Svunnen likt aska tagen av vinden, begravd av år

Krossad av sekler av slaveri
Är den makt som en gång var vi

Men nu då när krigets vindar återigen viner
Skall slöjan dras undan från vår syn

Samla vårt folk; Väck krigets maskiner!
Lyssna på den mörka stormens röst i skyn

Minns vår forna storhet, vårt svunna rikes rikedom
Den var intet av guld och prål, utan av stål och trolldom

Så Krigare; Finn ditt svärd!
Magiker; Minns vad du är av skuggorna lärd!

Minns broder, minns syster, minns mitt folk; vår den ädlaste av börd
Vi är mörkrets barn, för vars händer Guds makt skall brytas; För evigt förstörd