Du kom en gång från ingenstans,
Har tröstat med ett enkel ord.
Du solen's var protuberans
i ljusens eld som stod på bord.

Var måne rund... och ljus, och blek.
Var natten lång. Rann tåraälv.
Men glömdes snart all världens svek
Och kunde bli igen sig själv.

Ditt namn blev till en riktigt stans.
Vi drömmer oss med tiden fram.
Du öden's var protuberans...
... och onda floden säkrast(e) damm.

12.11.09