Jag vaknar och där är du.
Jag somnar och i musiken finns du.
Varje ord, varje andetag är du.
Jag ser dig, du går emot mig.
Du finns, och jag känner dig.
Mina steg leder gentemot dig.
I dina ord ligger mitt hopp,
mina drömmar och mitt mod.
Jag andas och du ler.

Nattens ljuva stämma leder in till ljuset.
Jag vaknar, och du är inte där.
Musiken har tystnat.
Mina ords betydelse har svalnat och jag vill inte längre andas.
Jag kan inte se dig.
Du finns, men inte hos mig.
Jag vill men kan ej gå emot dig.
Men mina drömmar, mitt mod och mitt hopp vilar fortfarande i dina ord.
Och min innersta önskan är att när jag andas så skall du le.