Stadens tysta sång spelar sin melodi;
vackert må det vara, men en ton är fel.
Människorna runt mig spelar i sin pjäs, de vill att jag ska spela med;
men jag kan ej låtsas.

Sinnena fylls med musik
men musiken är inte min.
Jag vill skapa min egen melodi.
Så jag stannar och lyssnar men blir ej berörd.
Och marken må vara stabil och fin men min väg forsätter att skaka och ändra form.

De ropar på mig, vill att jag ska följa efter.
Men jag blickar neråt och vänder om.
Det känns bäst så.
För musiken de spelar är inte min melodi.
Deras scen är inte min plats.
Jag har inte funnit den än, men en dag jag ska.