Jag leker med orden att hitta den rätta.
Men tankar är sega och känslor är heta.
De kokar i halsen och strömmar som tårar
försvinner... dock lämnar de brinnande spåren.

Och de rätta orden är svara att hitta!
Jag gräver i hålet i min minnes ficka
men där bara smärta har gömt sig... Det onda!
Och mörkaste känslor togs fram när jag blundar.

Jag somnar. Jag svävar i lyckan i drömmen.
Och floden av glädje ta fram mig med strömmen
till kusten av lättnad. Jag glömmer det onda.
Jag vaknar... Jag tappar. Jag saknar de självaste orden.

Jag bubblar de orden till självaste världen
men finns det nåt vettig av dessa? Nåt värde?
Har rätt jag att säga de orden om känslor?
... i orden de kommer förmodligen fängslas.

21.09.10