Jag tror jag förstår nu
jag fattar mer och mer
även det som många inte ser
jag går under närsomhellst men försöker att titta
titta upp mot himlen och tyst försöka viska
"jag ska må bättre, se mer och mer, försöka förstå att jag kan må bra".

Jag vet att jag inte har någonting att säga, ingenting att säga.
Vet att jag inte borde ljuga, jag måste ju fan duga, som människa.

Jag trodde länge att döden var en del av mig
men förstår nu bättre, hur kan det komma sig?
Jag förstår livets vägar, jag går och jag går.
Snubblar fram med ostadiga spår.