Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sinnesförvirring

Umeå är inte som jag minns.
Det är allt som inte finns.
Staden har blivit en kuliss,
en oändligt lång helveteshiss.
Alla pratar japanskt
och jag är vanskapt.

Vingklippt enda in till själen,
som Akilles med pilen i hälen.
Jag målar mörka motiv men
är långt ifrån färgblind, vän.
Springer i motvind, kind emot kind
med iskall nordanvind.

Tittar in, längtar ut
efter ett svårmodigt,
men akut slut.
Regnet rinner bort id
drömmar, verklighet, tid:
sköljer undan varje vandringsstig.

Kvar står jag likgiltig.


Fri vers av ve rånica
Läst 270 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-10-01 11:24



Bookmark and Share

    ej medlem längre
En text som för mig som läsare tycks präglad av såväl vemod som en diffus känsla av tomhet. Staden är inte densamma, utan har reducerats till en kuliss och det enda som finns kvar är minnen. Det finns en smärtsamhet här också. Kalla nordanvindar som sveper ner över det nakna ansiktet och diktjaget som är vingklippt ända intill själen. På något sätt så känns det som om allt är främmande. Som om det välbekanta bytts ut mot en helt ny verklighet där ingenting längre är sig likt och där människorna lika gärna kunde prata japanska. Och till sist så återstår bara likgiltigheten. Upplevelsen av främlingsskap inför såväl världen som inför sig själv och den sorgliga känslan av att det ändå kan göra detsamma.
2010-10-02

    Max Poisé
Snygg vemod i rimförpackning
Gillar ditt språkbruk och det metaforer som fyller ut din text till en fin skapelse.
2010-10-01
  > Nästa text
< Föregående

ve rånica
ve rånica