Min värld skakar.
Inte bara på ytan
utan enda in
i grunden.

Jag försöker ta skydd
men det finns
ingenstans
att gömma sig
för det som sker
just nu.

Jag inte bara faller,
jag drunknar.
Det som avtecknade sig
som fast mark
under mina fötter
är inget annat
än dy.

Torkad,
krackelerad
dy.

Jag sjunker inte.
Jag faller.
Skärvor och
pulveriserat
stoft
fyller mina lungor.

Jag kan inte skrika.
Ingen får
höra.
Ingen får
se.
De kommer inte
förstå
att jag
inte klarar det
längre.
De kommer se
på mig som
om jag utför
en dåligt
regisserad
pantomim.

De tror att jag
skojar när
jag drar efter andan
utan att
få luft.

De kommer tro
att jag bara
överdriver.
Att jag fånar mig.
Är ute efter deras
dyrbara energi
som de hellre slösar
på sånna som
förtjänar det.

Den fasta marken
var inget mer
än ett svart hål
som var täckt av
förrädisk,
torkad
dy.