Jag behöver någon som tröstar mig.

Håller om mig när jag gråter mina mödosamma tårar.
Håller mig kvar när jag desperat greppar badrummets kakel
i ett försök att greppa verkligheten.
Håller mig ovanför ytan när jag drunknar.

Hjälper mig segla tårarnas hav.
Rida ut ångestens storm.

Tvingar mig att fortsätta gå när
vägen försvinner under mina fötter och ersätts med
vassa stenar och skärvor av skuld.
Får mig att fästa blicken på framtiden och allt som
kan vara.
Leder mig genom suddiga gränder,
svarta labyrinter och svidande sår.

Håller min hand när världen är för svår.
Får mig att skratta när tårarna svallar.
Håller mitt hopp levande.