En dag skall du gå förbi ett ställe du näst intill kunnat kalla ditt eget. Du kommer att ha svängt om ett hörn och nästan krockat med en annan människa och kanske eller kanske inte mumlat någon sliten ursäkt i förbifarten. Då du sedan styrt dina steg in i en välbekant park av något slag och satt dig ned på en bänk, skulle du kunna se hur andra karvat med möjliga knivar i bänkens träyta. Där hittar du i så fall klottrat, med ord ifyllda av rött,

'Hela världen är en plats full av främlingar, om man egentligen bara har sig själv att som ty sig till.'

Där inunder har någon karvat med annan stil ett slarvigt

'Vaddå "om"?'