Likt ett frö bär vi en längtan
En längtan efter fullbordan
Fullbordan av oss själva
Våra rötter vill söka sig till jorden
för stabilitet
Våra kronblad vill lyfta ansiktet mot solen
för att finna styrka och kraft
Vår högsta önskan är att växa och leva
Leva i fullkomlighet

Enighet

Utan ljus och näring
blir allt bara en hägring
– vi stagnerar
Vi kan knappt identifiera
att vi själva sitter vid styret
till vårt liv, livsäventyret
Vi längtar och klagar
mer eller mindre alla dagar
utan glädje till livets gåta
Många vill mest bara gråta

Ibland ser vi skuggan av oss själva
Förvillad i mörkret
tittandes på en solnedgång utan sol
Den trötta blicken som vänds mot öster
mot stormens röster
Hör, tonerna som talar
så det ekar i bergens salar;
”Vakna, det är en illusion
en lektion
för att få dig att förstå
att utan mörkret kan du inte nå
kunskap om ”det onda” och ”det goda” i tillvaron”

I de stunderna minns vi
vår längtan till liv
som säger; ”Bliv”

Ett frö räds inte mörkret
men den fullbordar sig i ljuset