när jag vaknade imorse

så var jag så väldigt glad, solen sken och även om vinden var kall så fanns där
en doft i den som sa:

"jag är vintern, och jag ska bara se till er en vända innan jag lämnar er igen."

och det är sant, tänkte jag, den har ju kommit hit för att den vill att vi ska ha härlig vit snö till jul och en blänkande svart natthimmel
att måla våra nyårsraketer med.

alltmedan jag tänkte på detta, så ville jag att vintern skulle veta det
att jag var glad att den var här, alltså.

så jag sa: "hej... snö... hej is
hej frost, varpå min granne Amelia Frost vinkade till hälsning.

hej Vinter, herr eller fru vet jag inte så det får väl lov att vara helt enkelt, välkommen hit och hoppas att du trivs och stanna så länge du vill... under tiden ska du känna dig omtyckt"

och så kramade jag en lyktstolpe som såg lite vintrig ut med is på.

...

ett litet tag senare, efter Amelia Frost hade kommit och hjälpt mig komma loss från stolpen

som jag frusit fast vid, satt jag inomhus igen och tittade ut och vinkade till vintern som härjade där ute... och då tänkte jag

"om man ändå inte får välja vädret, varför då inte bara välja att gilla lädret ... läget menar jag hehe..."