Hennes unga ögon är tårfyllda. Hon tittar på mig med en sådan intensitet och allvar att tid och rum tappar betydelse. Hennes gömda ledsamhet, så ödsligt ensam för oss mot gemensamhet.
– Ska livet kännas så här svårt? frågar hon tyst

Jag tar hennes hand, kramar den ömt, funderar på mitt svar. Hur svarar man om livet när ingen av oss riktigt vet dess hemlighet. Känslor är en del utav att vara människa. Att uppleva, lära känna och stilla sina känslor är ett viktigt steg på vägen - för att lära känna sig själv. Varje känsla bär sin egen lärdom. Varje negativ känsla visar oss var vi inte är i harmoni med oss själva och vår vision. Ett tydligt budskap, en vägledning. Ett känslomässigt lugn uppstår när vi finner balanspunkten. Vi kan lära oss att välja våra känslor i varje ögonblick.

Efter en kort tystnad svarar jag;

– Låt mig berätta en kort tänkvärd gammal indianhistoria. Det handlar om en gammal Cherokee som berättar för sitt barnbarn om en ständig kamp som pågår inuti honom själv. Han berättar att kampen är mellan två vargar. Det ena vargen är ond; Ilska, avundsjuka, sorg, ånger, girighet, arrogans, självömkan, skuld, förbittring, underlägsenhet, lögner, falsk stolthet, överlägsenhet och ego. Den andra vargen är god; Glädje, frid, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, vänlighet, godhet, empati, generositet, sanning, godhet och tro.

Barnbarnet tänkte efter en minut och frågade sedan sin farfar; "Vilken varg vinner?"

Den gamla Cherokeen svarade enkelt: "Den vargen jag föder."