- Bara gråt, jag finns här,
säger du med blicken
så full av kärlek

och ja, jag gråter
kan ju inte annat
även fastän jag vet
att mina tårar
även gör ont
inom dig

men den närmar sig
obönhörligt -
årsdagen av min mans
alltför tidiga
och oväntade död

DÖD!
Kan det
vara möjligt?
Kan det verkligen stämma
att han varit död
i snart ett års tid
ja - att han överhuvudtaget
är det

DÖD!

jag menar - han som
var så levande
inte kan väl någon
så levande
bara försvinna -
lämna jordelivet från en stund
till en annan

och...vart har det året
tagit vägen
hur kan det
komma sig
att allt runtomkring
är precis som vanligt
trots att han
inte längre
finns vid min sida
för...i min värld är ju
ingenting alls
särskilt vanligt längre

löven har fallit
snön väntar bakom knuten
butikerna har bråttom
att skylta
med julklappstips -
somliga har haft bråttom
att redan julpynta
sina villafönster

redan vid fyrasnåret
på eftermiddagarna
gör mörkret
sitt intrång
mörkt är det även
när jag vaknar
vid sjutiden på
morgnarna

men kanske blir det
trots allt
jul även hos mig
kanske åker mysbelysningen
med änglar fram
precis som adventsstjärnor
tomtar, glitter
och den vackra ljusstaken
med sju änglar -
den bara måste tas fram
från förrådet!

kanske blir det
lite lättare
nu när jag har dig käraste
vi pratar om att fira jul
tillsammans
baka, fixa godis, glögg
göra smällkarameller
och lyssna på CD-skivan
där Jan Malmsjös
starka röst sjunger
"Nu tändas tusen juleljus"

så visst är jag lycklig -
för jag
mötte ju dig!
precis när allt såg
som mörkast ut
bara stod du där framför mig
så vacker, så mild
och med de mest glittriga
gröna ögon
jag någonsin sett

men...

ändå gråter jag
just nu
och jag kan inte sluta
inte än -
vet att det snart
kommer att
kännas lättare
då - när gråten
behöver en paus
för att släppa in glädjen
en lite längre stund igen

det är då jag ska
ge dig dikten
jag skrev inatt
när du sov
dikten med mina enkla ord
om min kärlek
till dig

om den tacksamhet
och värme
jag känner
över att du, just DU
blev mitt möte

med kärleken


och


livet