Jag blir lika rädd varje gång,
När det riktas mot mig.
Jag ser mig lika ängsligt om
Och hoppas att det löser sig.
Samma känsla och samma svärta
Det är alltid lika väntat.
Samma outhärdliga smärta
Ni har fått det inpräntat.
NI HAR VAPEN!

Långsamt tränger orden.
Dödar mig sakta
Inkräktar det heligaste på Jorden..
Själen jag tvingas vakta
Långsamt rinner allt ifrån
Jag ler glädjelöst
Kroppen känns alltför trång
Långsamt fylls min röst.
JAG ÄR INTE SKOTTSÄKER!

När livet försvinner, tankar svinner och det onda vinner.
Först då börjar jag dö.
När minnet glöms, när historien göms, när du gråter dig till sömns.
Först då är jag död...