jag är ett högst icke fruktbärande träd med ständig hunger efter något som mina armar inte kan nå trots att det till synes finns till handa precis framför mina händer men i praktiken är det svårare än så eftersom visst huvudbry krävs för att få armarna att sträcka ut ordentligt men det huvudbryet egentligen gör är att få armarna att slappna av på ett harmlöst stresslöst sätt och allt detta för att undvika vidare huvudbry vilket är ironiskt eftersom det blir tvärtom tror jag för inte fan är jag lycklig i det harmlösa stresslösa livsmönster jag trampar runt i för jag vill ha nya spår att följa för jag vill äta något som gör mig levande och jag vill bära frukt så att andra vill äta från min vishet som jag har fått från mina nya spår

men det händer ju inget