Det är lustigt det här med närvaro och frånvaro.
Bara för att man inte lägger ut texter själv på ett tag så betraktas man som frånvarande även om man håller kontakt med poeter på andra sätt.

Med mig är det så att har man väl blivit min vän så slutar man inte vara det bara för att det går litet tid mellan 'besöken'. Såväl här inne som ute i verkligheten.

För mig såväl som för mina vänner innebär det en sorts gammaldags trygghet i att kunna 'frånvara' en tid utan att bli betraktad som glömd eller inte längre välkommen.