Det ena numret som staplas på det andra och ingenting är perfekt, kväll efter kväll visas 'samma' föreställning och varje gång skiljer den sig något litet här som där. Det går inte att se samma föreställning två gånger. Varje gång är det litet olika publik som ser den och varje gång beter sig människor och djur litet olika från gångerna innan.

Som floden finner sin bädd (Himmel över Berlin) finner också floderna av människor sina bäddar, sina sidoflöden, sina äventyr. Liksom cirkusens föreställning är också människans dagar olika, litet olika för varje gång de förefaller att blott upprepas likt varje varv i ett ekorrhjul.

Svartvit film med ljus och skugga, sina gråtoner, påminner om människors sätt att se på och hantera vardagen. Som om var dag inte var precis ny och oförstörd, utan som om den blott var en kopia av en gårdag, en av alla dessa 'igår'.