Vaknade för någon natt sen och insåg att jag saknade dig,
visst kanske det inte var kärlek men vi var fan så vackra när vi vaknade upp tillsammans varje morgon i hundra dagar.
Din rufsiga hår, sömndrukna blicken och dina morgonsvullna läppar, vilken blid, definitionen över perfektion.
Men mest av allt saknar jag dina kyssar, turkiskpepparsmak med snus, och visst har jag experimenterat med att köpa hem dessa saker men smaken blir inte likadan. Det är bara i dina kyssar den blir perfekt blandat.
Jag har gett min blandning till han som värmer mig om nätterna nu i hopp om jag ska känna, känna det som jag kände för dig. Men det funkar inte, för det var bara i dina händer, dina kyssar, din säng som jag kände mig sådär...perfekt!