Precis den här sortens poesi
som väcker en barnslig själ till liv
och som jag har läst i en bok
brukar antingen förkastas
som ren smörja eller höjas till skyarna
som underbart vacker poesi.

Skillnaden sägs vara lika tunn
som mellan galenskap och geni
som mellan kärlek och hat.
Kanske är det som
när tillfället gör tjuven.

Det handlar om såväl
tid och rum som det handlar om
vem som läser texten och
på vilket humör läsaren är
just i ögonblicket.

Vilket humör är jag på nu
nyss var jag ledsen rent av
litet ledsen. Men just när jag läste
var jag ju rätt förnöjd.
Jo, texten förtjänar absolut
sina trenne äpplepajer.