När kylan värker
inifrån och ut
Och när tårarna bränner
bakom rödsvullna ögon
Ja, då är det inte mycket som är värt något

När tankarna fastnar 
under blekfeta skalet
Och när känslorna hånar
och skriker och tär
Ja, då är det lätt att sluta orka

Jag vill så mycket
men det har ingen betydelse
Jag kan stånga huvudet blodigt mot betongväggen
men jag tror inte längre att det hjälper
Så jag torkar blodet från pannan
putsar upp fasaden igen
och ler stelt
För vad annat kan man göra
när hela världen är en stor fitta?