Vilset blickar barnet ned på sin livlösa mor. Karets vatten är fullt av blod. Handlederna är upprispade och röda, blodet sipprar fortfarande ut ur såren. Rakbladet ligger någonstans på karets botten. Ambulansen är larmad och på väg. I vardagsrummet står teven på och pratar för sig själv. Pappa ligger i sovrummet med sin älskarinna och är helt omedveten om det som händer i rummet på andra sidan hallen. Barnet sitter rödgråten på toalettlocket och suger på tummen. Storasyster har kilat ner på gården för att möta ambulansen eller polisen beroende av vilka som kommer först.
En vecka senare får barnen komma på besök till sjukhuset. Mammas syster är med dem och de har med sig blommor och choklad. Mamma lever men är full av lugnande mediciner och trots barnens spända miner och blickar ser det ut som att hon ler. De stannar inte länge. Men de pussar och kramar lätt sin trötta mamma som behöver vila trots det korta besöket. Det blir inte mycket sagt och efteråt åker de genast hem med bussen och går på pizzeria där barnen delar på en Hawaii med stora ringar ananas.
Tio år senare tas stora syster in på barn och ungdomspsyk. Hon har försökt ta sitt liv i badkaret där vattnet färgats rött. Den som hittar henne är yngsta systern för mamma ligger ännu och sover i vardagsrummet medan teven står på och flimrar. Det är mitt i natten och ambulansen är larmad och på väg. Yngsta systern går ner på gården för att möta, oavsett om det är ambulansen eller polisen beroende av vilka som anländer först.
Några dagar senare kommer mamma och yngsta systern till sjukhuset och har fått skjuts av mammas syster. De har med sig blommor och choklad men besöket blir kort och de lovar att hälsa på igen några dagar senare efter skolan.
Storasyster går i terapi och tycker att det borde nog mamma göra också, istället för att tillbringa dagarna med att se på teve eller ligga och sova för att all medicin gör henne så trött.
Lillasyster börjar på ungdomspsyk när hon just fyllt sexton och festat med sina kompisar. Det är moster som kör henne dit. Lillasyster har skurit sig i handlederna om än inte så djupt, men ärren från andra skärningar syns som vita spår i huden.
Storasyster går i terapi och funderar på om de kan flytta till pappa eftersom mamma bara ser på teve och sover. Hon och lillasyster flyttar till ett annat landskap. De bor på landet och det som händer i stora staden känns som i ett annat liv. På landet får de ro. Pappan bor ensam och det finns mycket plats i huset.
Systrarna har slutat göra sig själva illa. De har fått veta att det inte var deras fel vad mamma och sedan också de själva gjorde. De gjorde det av förtvivlan och desperation. Tankarna och känslorna spökar ännu då och då för dem, men deras gamla liv sjunker alltmera undan och snart är de vuxna. Vuxna nog att skaffa sig nya starka liv. Fortfarande söker de och får stöd av sin moster, precis som så många gånger förut, för hon kommer ofta dit och hälsar på.