Skrivelser på fladdrande papperstussar i oktoberkyla som
övergår i novemberglöd.
Tunna kyssar av gråskalig - tö.
Härjar inom, inombords, under bordet, upp längs
väggen, på taket,
ner i havet, runt bland
dammet, fram i skenet av en spegelblank och snabb
reflex.
Vänder en aning tillbaka, skruvar upp,
väntar,
hoppar på nästa, kvick, kvickt tassande.
Kom ge mig det jag vill ha, stilla mina sinnen, tillsammans, ett helt makalöst magnifikt ord. Smaka, smakar mjuka kontraster. Ge liv till de fattiga, drar döden ur de rika.