Ja, vi prövar oss fram i och med det skrivna materialet och dess uppställning, men i och med att läsaren kommenterar texten och dess uppställning, det icke har med personliga påhopp att göra.

Det är ju mera av en reflektion hos läsaren och om poeten man kommenterar inte tål kommentarer om texten, ja då kommer förstås den poeten enbart att får smöriga kommentarer och ingenting annat och hur utvecklande är det?

Jag menar ju samtidigt att även om man får kritik behöver man ju absolut inte lyssna på den. Man kan undra hur folk som idrottar gör.

Tar de aldrig någonsin in vad andra än de själva och tränaren säger, lyssnar de aldrig någonsin på vad andra utövare har för metoder för att utveckla sin konst?

Det är ju trots allt så att livet är en enda lång räcka av övningar för att komma vidare. Men om en del människor känner att de nog inte kan komma längre i sin utveckling med att prova olika 'nya' idéer, ja då kan de ju lika gärna lägga sig på rygg och sova sig igenom resten av livet.

Själv väljer jag alltid att lyssna på andras åsikter och förslag och kanske prövar jag dem oförsiktigt nog också innan jag kastar dem på sophögen. Ja, inte idéerna kanske, men de som kom med dem.