Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Lånad bild


Liten och rädd



Jag tar farväl av henne
där hon ligger
i sjukhussängen
med galler på båda sidor
bara drygt fyrtio år är hon
mamma till tre flickor
men snart är de moderlösa
snart förlorar jag
min bästa vän
cancern har ätit upp
hennes nu så magra kropp
det är bara timmar kvar
av hennes vandring
på jorden

en liten tid går
så dör min svärmor
efter att först ha utkämpat
flera strider
min nästyngsta moster
med ett hjärta av guld
ramlar ihop och avlider
på sin arbetsplats -
båda mina föräldrar
befinner sig i dödens väntrum
i många år
tills de inte längre
har krafter kvar
pappa avlider under natten
hemma i sin säng
mamma på lasarettet
med mig och mina syskon
samlade omkring sig

plötsligt stannar
min mans vackra hjärta
helt utan förvarning
lämnar han mig
och våra vuxna barn
chocken är svår
sorgen och saknaden fräter än

så blir min ende bror sjuk -
under året som gått
har hans kropp liksom försvunnit
mer och mer
han tynar bort inför min åsyn
han är dessutom yngre än jag
pappa till flera barn
där de yngsta är fyra och sex år

ber till högre makter
att "han" inte ska ta även
min bror ifrån mig
eller göra hans barnaskara
faderslösa
jag vet inte om jag riktigt förstår
det som händer
jag vet bara ATT det händer

och att jag känner mig

så liten


och rädd











Fri vers av Junitvillingen
Läst 310 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2010-11-18 16:01



Bookmark and Share


  Junitvillingen
Du har så rätt!!! Otroligt givande reflektion av dig! Sorg & smärta bör få finnas & även levas ut, dessutom behövs nyanser för att vi ska förstå skillnaden, det är först när vi tillåter oss att känna smärta, ledsnad, sorg osv som vi bättre förstår glädjen & lyckan - vidden av det. TACK för ditt givande inlägg. Uppskattas!:-)))
2010-11-23

    Max Poisé
Att få känna sorg och smärta har blivit en negation i vårt samhälle, vi vältrar oss i smärtstillande, vi springer ifrån sorgen och vi ser inte längre nyttan med att gråta. Att få vara liten och rädd ocr en gåva som vi sjukt nog försöker "träna" bort, samtidigt som vi gör det lägger vi ett lock över vår tryckkokare till hjärna. Vi har inte förstått det självklara att vi måste ha nyanser av känsloliv för att kunna bemöta både glädje och sorg. Utan dessa egenskaper växer tvångströjan som trendplagg och vårdköerna på psykiatrin ringlar sig ut mot den gråa betongens skrikande ångest. Det är egentligen oerhört simpelt att möta sina grundkänslor, men vi tror i vår enfald att det är något fult. (inte alla dock)

Jag ser gärna sorgen som en läkande och helande inre faktor som faktiskt stärker våra känslor att kunna finna lycka.

(tack för att jag fick resonera i detta ämne)
2010-11-23

  M M Mannheim VIP
Så mycket smärta och så mycket sorg. Svårt att finns ord.
2010-11-20

  Niclas Petersson VIP
Oerhört smärtsamt och oförklarligt.
Livet är fan inte rättvist.
2010-11-20

  sulimaa
Men åhh...ren smärta och litenhet...gör ont i hjärtat att läsa ...kram!
2010-11-19

  Kjell A. H Lundin
Du tar fram minnet av min kära farmor och farfar.
Så mycket sorg du fått och så naturligt beskrivande du är!

Jag går och sätter mig en stund för mig själv och begrundar.

Stark och viktig text!

Varm hälsning
Kjell
2010-11-19

    Max Poisé
Usch vad sorgligt detta var...ínte konstigt att känslan om att vara liten och rädd dyker upp.
2010-11-19

  Jaseph
Det du delar gör ont.
2010-11-19

  ULJO
Så starkt och berörande. Vi vet inget om morgondagen, på en sekund kan lycka och glädje vändas till sorg och saknad. Lev därför som att varje sekund är den sista. T
2010-11-19

  Anders Perols
Mycket starkt och utlämnande.
2010-11-18

    J. Herward
Livet är en TITAN, jag kan känna denna hjälplöshet och hur jag krymper, genom din text, ingen kan gå oberörd...
2010-11-18

  Yrre VIP
Styrka sänder jag dig allt vad jag kan och mod att möta allt det svåra. Stor kram.
2010-11-18

    ej medlem längre
Ofattbart! Jag önskar dig dig all styrka du kan bibringa.
Varma kramar till dig!
2010-11-18

  blaite
Aj aj aj så smärtsamt
2010-11-18

  walborg
Alltför många lltför tätt - liten och rädd - jag håller om Dig vännen, hårt!
2010-11-18

  Nikolai Jungsin VIP
Sträcker ut en hand.. bara för att finnas..
Känner så väl igen det du skriver om.
2010-11-18
  > Nästa text
< Föregående

Junitvillingen
Junitvillingen