låg sömnlös en natt och läste poesi
svaren jag just då behövde
bara fanns hos karin boye
kanske orimligt men jag fick en ny känsla
av sammanhang
synd att den infann sig så sent

det har smugit sig på en vuxen ångest
jag kan inte sova
jag kan inte vara vaken
det är mycket jag inte kan

det är timmarna som inte riktigt finns
som bryter ner en till ingenting
jag är så rädd för att vilja dö

jag mår inte alls bra just nu
ibland vill man tro på det man säger,


förlåt