Redan medlem?
Logga in
fragmentarisk i all ära
alltid blir det längre
Oformlig maraMörkret tränger sig på. Det smeker och slickar mitt bara skinn. När jag öppnar mina ögon ser jag dess andedräkt som kvalmigt bildar ansikten och odjur. De betraktar mig likt hägringar. Illusionen är min spegelbild och sanningssägare. Natten är min jord. Det är här jag förmultnar och återuppstår. |
Nästa text
Föregående sadako |