Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
fragmentarisk i all ära alltid blir det längre


Oformlig mara

Mörkret tränger sig på. Det smeker och slickar mitt bara skinn. När jag öppnar mina ögon ser jag dess andedräkt som kvalmigt bildar ansikten och odjur. De betraktar mig likt hägringar. Illusionen är min spegelbild och sanningssägare. Natten är min jord. Det är här jag förmultnar och återuppstår.




Prosa av sadako
Läst 247 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-01-12 00:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

sadako
sadako