Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du otillåtna man

från den änden där jag står, till den änden där du står - är det omöjlig att nå dig.
du och jag, det får inte vara.
jag tänker, jag drömmer, jag önskar, jag längtar.
dock är du förbjuden.
men jag klarar inte av att glömma.
varje gång våra blickar möts - hela världen stannar, jag kan inte undgå från att le, mitt hjärta det dunkar lika fort som om jag sprungit maratonlopp.
varje gång våra konversationer flyter på, sakerna vi båda gillar, platserna vi båda vill se..
allt är perfekt, allt är underbart, det skulle inte kunna bli bättre, du vet det, jag vet det.
jag hungrar efter din kärlek.
jag vill känna dina läppar, dina händer, dina kinder, din doft, jag vill nudda dej.
du otillåtna man, du är mannen i mina drömmar, du är den jag vill ha, men allt har en hake, till och med du.
det vi kunde vara, det vi är på avstånd, kunde bli något vackert, något fint, det vet jag.
jag tycker om dig.
mycket faktiskt.
sorgligt nog, får jag tycka om dej på avstånd.
i smyg ska jag älska dig.
du snuddar vid min hud, du rör min själ, du når mitt hjärta.
det mest sorgliga är att, du är en förbjuden man, och jag kommer aldrig få chansen att röra dej.




Fri vers av patebin
Läst 303 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-11-22 02:12



Bookmark and Share


  Peter Olausson VIP
så sorglig, så fin. Tack.
2010-11-22
  > Nästa text
< Föregående

patebin
patebin