jag faller - som löven faller från träden på hösten.
väntar på att få nudda marken.
jag är äntligen fri.
men det är inte över.
folk kliver på mig.
jag var grön.
sen orange.
sen gul.
på marken ligger jag.
jag är gammal.
och förstörd - av alla skor som klivit på mig.
men jag är ändå kvar.
kanske någon meter längre bort.
vinden väljer var jag ska vara.
jag bestämmer inget.
jag är bara ett löv.
omringad av andra av samma sort.
men ingen som lyssnar.
jag var som lyckligast när jag var grön och satt fast i trädet.
men jag ville dock inte sitta fast.
jag ljög.
jag var som lyckligast när jag föll.
för jag var fri.
där kan man dock inte stanna föralltid , utan något som stöttar.
men om mig är det inte synd.
tänk på det stackars trädet som är alldeles naket.
inga kläder.
han är ensam och rädd.