Så som sanden skapar försvinnande fotavryck med hjälp av vinden, skapar dyner som landskap bortom ögats sikt och tätt intill, så är mina drömmar om dig.
Dem skiftar och förnyas, du är verklig för att sedan bli skugga, dina ord blandar in färg som regnbågen efter mitt regn, håller mina ögon i ett stadigt grep med medan vi hoppar av bergets kant bara för att skratta när du ser skräcken i mitt ansikte.
Du vet bättre än jag vad drömmar kan göra.
Så som dem förevigt förändrande molnen ändrar du kontur och svävar bort, på din rygg med armarna bakom huvudet.
Du är min drake som jag flyger med repet i hand.
Leende kollar du upp från himmelens sovplats, och pekar upp.
Lillen säger du, har du sätt vad liten du är!
Du är bara en av många drömmare i natt, en av många som vilar med ansiktet mot stjärnorna, men se ändå till att bevara vem du är, lilla tråd i livets matta.
Min bruna gren som binder rötterna till himmel och jord.
Jo, jag drömmer om dig varje natt.
Under min filt med fingrarna bredvid mitt ansikte, vandrar jag till trädgårdar med floder och vattenfall, min alldra heligaste plats.
Du ligger på gräset och skriver ord för mitt hjärta att läsa när mardrömmarnas ryttare kommer med händerna utsträckta efter min kropp.
På ett grässtrå i mina drömmars äng har du vikt bakom mitt öra, din kärlek viskandes.
Du är som himmelen över mitt huvud, du för mig att kolla upp, bara för att försvinna bakom solen.
Jag jagar dig som ett litet barn, springer efter med korta klumpiga kliv, bara för att skratta i dina armar när du lyfter mig upp, ger mig en puss på pannan. Viskar ännu några ord och sätter mig ner.
Jag rinner i ett timglas på dagarna men på nätterna är jag ung, lillen säger du, med fingerarna under min haka, du är bara ett barn.