Vid alkoven bredvid Petras satt ett par som ingav ett romantiskt sken av illa tyglad förälskelse och passion. Då dessa suttit tysta en stund och Petra just serverats förrätten, den kalla gurksoppan, tyckte hon sig höra en för henne oväntad replik från bordet bakom henne.
'Du som så sällan tar mig på allvar, ta mig åtminstone på sängen.'

Vad svaret blev kunde hon inte höra emellertid, ty just då slog batteristen till symbalen och alltsammans drunknade i ljuden från orkestern. Då, efter att ha avslutat soppan och njutit den i fulla drag medan hon tog in ljuden från musiken med nästan lika stor passion, fick hon sig sina fiskar varma, serverade av en särdeles charmant man som påminde henne något om Sven-Bertil Taube som ung. Ja, inte till utseendet då, men till stil, takt och ton.

Medan allt detta hände vävde en spindel ett nytt och fräscht nät i en underbar takvinkel, vilket speglade och återkastade ljuset från strålkastarna i salen. En fluga fastnade senare samma kväll i detta nät och ja, se det är ju då också en helt annan historia.