Det var mörkt
jag tittar ut från altanen
och såg helt plötsligt ett kritvitt ansikte
som glodde med is kalla ögon rakt tillbaka
man kunde känna att blicken som du gav
var rätt in i mina ögon, jag vände bort min blick..

jag försökte övertyga mig själv att du inte
fanns och sedan vände jag tillbaka mitt ansiktet igen..

Du var kvar med samma iskalla blick,
du hade förmodligen inte rört på dig alls.

Det skrämde mig, samtidigt som det fick mig att börja undra..

Jag gick närmre och närmre dig,
jag kunde se hur uppspänd din blick var
och att dina ögon blev allt kallare och kallare..
ditt ansikte var alldeles för smalt man kunde
verkligen se skuggorna mellan dina käkben och under ögonen
som var mörka , under ögonen var det mörkast efter dina trötthetstecken.
du rörde inte på dig överhuvudtaget..

Jag stanna upp, tänkte en stund vem var du, vad vill du?
vågar jag gå närmre? Jag samla ihop mitt mod och skulle nu fråga vad du vill och tänkte att du kanske betraktar mig som jag betraktar dig..

Nu var jag rakt framför dig jag börja
öppna munnen för att fråga dig..
sakta men säkert innan jag han fråga dig
så försvann du som om att du bara vara en hägring.