Du skall få veta en hemlighet.
Alla mina texter är påhittade.
Om jag skriver en text om ett träd så är jag inte det trädet.
Om jag skriver om en som är blind så är jag inte den blinde.
Om jag skriver om en skitstövel så är jag inte den skitstöveln och skriver jag om en massmördare så är jag inte den massmördaren.
En text är bara en text.
Förstår du mig?
Jag är alltså inte tre år och inte helgalen heller.
Men jag prövar mig fram när jag skriver texter.
Det är det som för den som skriver, framåt.
Man provar sig fram och så får man kommentarer och applåder och läsare, ibland får man skit.
Exempelvis när läsaren tror att textjaget och poetjaget är en och samma person.
Om du vill fortsätta tro det så har jag ett förslag till dig.
Skriv en självbiografisk deckare, där du på en och samma gång är såväl mördaren, kommissarien, assistenten, vittnena och de människor som frågas ut av polisen efterhand som berättelsen fortskrider.
Alla karaktärer i boken är en och samma utom en enda person, offret för mördaren.
Alla dessa andra personer i boken är du själv.
Du skall utbilda dig till kommisarie, sedan skall du begå ett mord, vara din egen assistent och du skall fråga dig själv var du befann dig vid den där tidpunkten då mordet begicks.
Du skall då svara kommisarien som var och en för sig alla dem du misstänker kan ha begått mordet.
Tipsa mig om när du är klar att börja skriva novellen eller romanen.
Du kan alltid skriva den inifrån fängelset när du i slutet på berättelsen satt dit dig själv för mord.