Jag brukar förvara mina kasserade drömmar
i burkar och fack där ingen längre kan röra dem,
ett för tjockt lager av damm gör kontakt
omöjlig för oss vanliga dödliga
oss döda
Vi som lämnar våra drömmar i burkar

Jag kan aldrig bli älskad
Ingen drömmer om mig på nätterna, det gör mig rädd
och så ofri man kan bli, mitt rum är inte mitt i livet
bussen tillhör de älskande

Burkarna är redan tomma när jag öppnar dem för att åter
börja drömma
kanske finns det inget kvar