och där stod han, naken på knä, motbjudande
blek, fullständigt hårlös, nästan grå med kåpan
indränkt i kallt vatten och hemgjord såpa, hårt
gniden mot tvättbrädan i bäcken framför sig

man kunde tro det var näcken men så var han
så gräsligt ful, dessutom hade han inga klövar

inga skinkor heller. Inga genitalier.


Flintskallig, hålögd, trött. Heligt less.

han brydde sig inte om att jag kom, för att han
märkte min närvaro stod mig klart, honom gick
inget obemärkt förbi, särskilt inte de levande

jag frågade lite besvärat om han var klar snart
men han svarade inte, istället reste han sig
tyst och vred ur sin genomsura tvätt, skakade
den några gånger och sen var han åter klädd

plötsligt torr och fortfarande tyst.

Med lien som legat i det döda gräset strax intill
pekade han mot ett klippblock en bit bort som
en gest att jag skulle gå dit
utan att reflektera gjorde jag honom till viljes

på ren instinkt lade jag mig på mage över den
kalla stenen och hann se i ögonvrån hur hans
torra min grinade upp av ansträngning, lien ven
genom luften och med ett kras sprack skallen

Det var det sista, det var allt.