Där världen tar slut
Vandrar bland trasiga
brädlådor
på det dunkeltrista
armodets bakgårdar
I den längesen uttjänta
fiskehamnen
Under broars fästen
i skuggan
ett gammalt bilvrak
bakom järnvägens bangårdar
bland
tistlar, blåeld och torra lupiner
Det är lågsäsong nu
och sömniga katter
dåsar i solen
Och skuggdunkel döljer
det ingen nånsin
förväntat, som
en lucka i verkligheten
de bilder som kommer
kräver inte
någon förklaring
de finns bara där
en trasig dressin
ett stickspår
som mynnar i intet
Och lukten av tjära
som öppnar
det stängda sinnet
där känslorna tillåts
att härska över
förnuftet
Torr grusmark och
okända redskap
murslevar och
rostiga vagnshjul
Där världen verkar
ta slut
Och där tiden
sannolikt upphört
Men bakom de
stängda magasinen
i den uttjänta fiskehamnen
Ligger de gamla
fiskeredskapen
den rostiga vinschen
och dofter, som
kanske borde ha
utmätts vid
Den stora konkursen
Men ingen
vet om dem
Och ingen känner
dess värde