Jag minns ingenting från min barndom

att jag var rädd för kor och grannens boxerhund
men ingenting mer

att jag klättrade bland istidens efterlämnade
stenskravel och jättekast, där det växte druvfläder

min lekskolefröken hette tant Ellen
nej, jag minns inget mer

tant Elsa med det sura finska rågbrödet
som sa att jag skröt
inget minns jag

det var på 50-talet och min far
var ovän med grannarna

utanför fönstret växte stjärnor och jag
kunde läsa själv

barnen var vilda där bland barackerna
och jag kunde inte ens cykla
jag minns, minns inte

flickan som berättade att hennes pappa
kom hem full och slog

minns inte hennes väsen
förstod inte tungsorgen i hennes
ansikte

jag minns inte berget men minns att pojkarna
byggt en koja där
jag satt och försökte förstå människorna