Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jag minns ingenting

Jag minns ingenting från min barndom

att jag var rädd för kor och grannens boxerhund
men ingenting mer

att jag klättrade bland istidens efterlämnade
stenskravel och jättekast, där det växte druvfläder

min lekskolefröken hette tant Ellen
nej, jag minns inget mer

tant Elsa med det sura finska rågbrödet
som sa att jag skröt
inget minns jag

det var på 50-talet och min far
var ovän med grannarna

utanför fönstret växte stjärnor och jag
kunde läsa själv

barnen var vilda där bland barackerna
och jag kunde inte ens cykla
jag minns, minns inte

flickan som berättade att hennes pappa
kom hem full och slog

minns inte hennes väsen
förstod inte tungsorgen i hennes
ansikte

jag minns inte berget men minns att pojkarna
byggt en koja där
jag satt och försökte förstå människorna




Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 235 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2021-11-27 05:34



Bookmark and Share


  Monika A Mirsch VIP
Det var häftiga tankar i krokiga slängar - GILLAR!
2022-07-19

  häggström VIP
Tycker om ditt sätt att beskriva händelser och människor. Du berör.
2022-07-09

  Nanna X VIP
Du minns visst en hel del, bara processen får lite tid på sig. "Gamla människor har inte svårt att minnas, de har bara så fullt i själens skafferi". Ett visdomsord från ICA-kuriren som hängde på min anslagstavla när jag var tonåring.

Och haha, du är ju verkligen inte gammal! Roligt att läsa dig igen på sidan!
2021-11-27

  TrollTörnTrappan VIP
Intressant hur det ena efter andra kryper fram... trots allt alltmer konkret! Bekant hur människor ägnar sig åt förnekelse.... mer eller mindre medvetet?
2021-11-27
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP