Dem bruna vägarnas trasiga kanter samlar på sten som faller i vattnet.
Skönheten ligger djup inbäddad i olikheternas fulhet som binder om atmosfären med charm och stolthet.
Folket vandrar förbi turisterna med blickarna vända in mot sig själv, dem vet att monumenten drar ögonen långt bort från deras bekymmer.
Historiens uråldriga skriftrullar lever som en trogen tjänare kvar, århundraden efter århundraden, ett bevis på sin mästares makt.
Casanova själ och Mosarts musik förklädds i maskerad dräkterna som valsar in i mörka gränder och upplysta alléer där gondolerna trängs på smutsigt vatten.
I den skylande skuggan finns liv gömda, doften av trä och färg vandrar med fingrarna som drar sina toppar med respekt och en främlings vördnad igenom stengränders kalla yta.
På en sida av bron sitter en ung pojke och äter sin macka, lika oberörd av kaoset bakom honom som en flyttfågel är av den alltid kommande dödsbringande kylan.
Broarna ligger som vackra armband runt hennes vrister, och man ser på juvelerna at hon har haft många älskare, kanske är det därför passionen alltid tycks vakna till liv under hennas mantel.
En förförerska som har fått många män att gå i krig med svärden dragna och seglen spända.
Ropen skrikna under nattens fullmåne.
Det finns mycket att berätta och ändå tycks hennes historia inte vara skriven med ord.
Hata eller älska, i högsta glädje eller i djupaste sorg, du lämnas aldrig oberörd.
Innanför dennes sakta sjuknande hjärta.