Jag tycker om hur du lägger vikten på mig, hur du vrider och försöker få mig att följa dig. Tycker om att se hur du sveper över mig, hur du naglar fast mig med dina ögon. Jag tycker verkligen om hur du lyfter mig, smeker mig, smakar på mig. Jag uppskattar ditt vänliga men bestämda sätt att undersöka mig, vinkla mig, pressa mig mellan tänder och tunga. Ibland gör jag uppror och tvingar dig att leta efter mig, hindrar dig från att kunna ta bort mig ur ditt medvetande. Jag tycker om hur du hårdhänt hanterar mig, hur brutalt ärlig och uppriktig du kan vara, jag tycker om hur du varsamt beundrar mig som en skatt du just funnit. Jag tycker mindre om när du använder mig som slagträ, när du inte kan behärska din vrede, när du stormar ut och kastar allt över bord. Jag tycker inte om när du gör mig mindre eller obetydlig. Jag avskyr när du på rent sattyg försöker få mig att framstå som något jag inte är eller när du kuvar hänsynslöst. Ibland hatar jag dig för att du anser dig ha makten över mig eller använder mig till att förfalska. Men mest av allt älskar jag dig när du älskar mig, när du tycker att jag är vacker, när du tycker att jag förmedlar det du vill, när du är nöjd och belåten med vad vi tillsammans åstadkommit. När du använt mig för att du vill visa omvärlden storheten i mig. Ja, just då älskar jag dig överallt annat.