Mina vänner brukar beskriva mig som svår, svår att förstå. De säger att jag är för logisk och uträknande. Att jag beskriver känslor på ett sådant sätt som skrämmer bort människor, med människor menar dom ofta män. Mina vänner tycker att jag borde beskriva känslor så som dom är, så som dom känns, jag vet inte vad dom menar. I min värld, så som jag ser det är det just det jag gör. Jag är en kvinna av ordning utan bakomliggande trauman. För att kunna manipulera ett objekt måste man förstå det. Det är min utgångspunkt. Denna grundläggande princip är själva hjärtpunkten. Vi som ser och förstår ett objekts sanna natur - ur alla synvinklar- har kontroll över det. Vi är bara medvetanden som observerar världen omkring oss precis sådan den är. Kunskapen om den eld som brinner bakom oss när andra bara ser sin egen skugga på väggen det är så jag ser det. Att namnge ett objekt som man vill förstå är avgörande för graden av framgång, om man kan det kan man definera dess exakta tillstånd i förhållande till den underliggande sannolikheten. Vad jag ofta får höra är att jag inte har kontakt med mitt känsloliv, det är inte sant. Jag har ibland alldeles för mycket kontakt med det men jag brukar försöka att förstå vad det är som händer i kroppen, i huvudet. På olika nivåer i livet har vi ofta kunskap om känslor på ett väldigt primitivt sätt som uteslutande får förklarningen att man känner och sedan handlar där efter. En av de största gåtorna tycks vara kärleken. Om man beskriver kärleken som ett objekt så som jag gör kan man försöka att rent teoretiskt att förstå vad som ligger bakom. En annan gåta att lösa inom just kärleken är varför den har en benägenhet att slå fel. Den exakta avsikten som man från början trodde sig veta kan utan synbar anledning plötsligt få en helt annan inverkan i allt väsentligt som den tidigare var identisk med. Man vill ha balans i det man känner, ett tillstånd av harmoni. Kärleken kan te sig mycket bisarr, det är vi väl alla överens om, den får oss att frångå alla principer och allt förnuft vi trodde oss äga. Jag har försökt att förklara för mina vänner att jag bara vill ha kunskap i det olösta gåtan kärleken som jag beskriver som ett objekt. Struktur över de olika stadier som finns, det handlar om att förstå vad som driver en människa att eftersträva ett tillstånd i kroppen som de stora diktarna beskriver med helt andra ord än de jag använder. Objektet kan, som alla vet innehålla förödande konsekvenser och förskönande omskrivningar. Den till synes ändlösa raden av allt mer detaljerande nivåer avser att omdefinera det balanserade och ordnade tillståndet hos objektet och försätta det i ett annat tillstånd. Varje detaljnivå defininerar objektet ännu exaktare, ända tills det - rent teroretiskt - är fullständigt definerat och därför stabilt. Det ligger en fara i att beskriva det på det här sättet som jag gör, för ju mer detaljer man definerar desto mer obalans finner man. Det beror på att det finns en gräns för hur detaljerat man kan beskriva kärleken. Det kallar jag för osäkerhetsbarriären. Osäkerhetsbarriären är en definationsnivå som kärleken inte kan tränga sig igenom. Det finns tydligen ett samband mellan denna begränsning av kärlek och förstånd. Varför det är så vet jag inte. Ur rent filosofisk synvinkel kan det uppfattas som otillfredställande men vid dagligt bruk tycks det ändå inte spela någon roll. Ingen kärlek är perfekt trots att människor lever i den tron om den inte har balans. Balans är det som vi alltid eftersträvar medvetet eller omedvetet. Därför försöker jag genom att arbeta logiskt med abstrakta tal och formler att förstå vad det är som får människan att totalt förlora kontrollen över sitt känsloliv. Jag erkänner att jag misslyckats. Jag erkänner att jag inte har en aning om hur jag ska gå vidare, hur jag ska komma underfull med hur det kommer sig att jag har ologiska känslor i kroppen som inte har något samband med mitt medvetande i övrigt. Nya forskningsrön visar dock på möjligheten att angripa gåtan från ett annat håll. Dimensioner. Stabila tredimensionella strukturer. Rummets tre plus tiden.
Det kan innebära en revolution.