Det var inte filmen
som betydde något
utan det faktum att dom satt
bredvid varandra i det mörka ljuset
hon med popcorn i sitt knä
han med salta fingrar
och kärlek som vibrerade
mellan raderna

Sedan
papper som svävade från en
tvårumslägenhet
med ett innehåll som
nu innebar kall otröstbar sorg
och hackiga andetag

Det var ju en glimt
i hans öga ett
leende som värmde
plus gåshuden som
hon alltid fick i hans närvaro

och kärleken som sprang men kom försent