En dikt jag aldrig trodde skulle skrivas igen…
Jag var inne, som kvicksand,
Snubblade och halkade in…
Jag sjönk i och fortsatte sjunka
Utan att tänka… att detta skulle hända
Den tråkiga delen av honom
För han skulle inte gjort såhär, men han fick mig att gråta!
Jag skriver lögner,
För jag… trodde jag hade… vad jag aldrig haft…
Hade det dåligt för hans löften… men aldrig så dåligt,
För jag är inte ledsen, för jag är inte arg, för jag är inte ett skit… förutom sliten!


Det bränns i den här pennan, för jag kan inte sörja honom,
När jag endast vill… hålla honom… för mitt hjärta brukade säga
Talande ord som ingen hört
För jag hade inga lögner… förutom hans kärlek!
För han höll mig… men han lämnade mig,
När han fick mig att lova… lova att aldrig lämna…
Fortfarande sitter jag och undrar… jag funderar, hur det kändes så verkligt…
Som gör att du nu känner dig… så paralyserad
Griper efter luft, när han var luften
Döende för att bli räddad, när han sa att han alltid skulle vara där!
För vi… trodde på skit!
För jag önskar att jag inte behövde… men jag måste låta dig gå,