Jag trodde på dig.
Jag trodde på oss.
Jag trodde med hela mitt hjärta att det skulle bli ett vi.
Men det blev det inte.
Inte ens ett Du och Jag.
Mitt hjärta skriker efter dig fortfarande.
Samtidigt som det motarbetar min hjärna.
Hjärnan vinner.
Mina ögon ser tydligt alla tecken som inte är menade för mig.
Jag ser hur du ser på henne, så som jag ser på dig.
Även ifall jag självmant krossar mitt hjärta genom att göra detta val, så vet jag fortfarande att jag med gott samvete kan vända mig om och börja laga det igen, för jag har inte rätten att krossa någon annans chans.
Så som många andra har gjort för mig.
Du betyder för mig, därför är jag villig att låta dig le.
Låta bli att förstöra för dig.
Kom ihåg det.
Du betyder fortfarande.