Alven blickade ut över skogen med skarp blå blick.Någonting verkade annorlunda och det var inte en bra känsla.Legolas Greenleaf spände sin båge med säker hand.Om det gick några orcher där nere skulle de bli dödade.Legolas missade aldrig sitt mål.En fågel satte sig på en trädgren och sjöng för alven.Med ett leende tackade han för den vackra sången.Sedan hördes plötsligt ljudet av trumslag.Det ekade hotfullt över den vackra grönskande dalen.Med spänd blick lyfte han upp sin trumpet och kallade på de andra alverna.En liten stund senare kom de på sina ståtliga hästar.
"Fiender?"frågade en kvinnlig alv med långt röd-guldaktigt hår.
"Jag tror det.Trummorna låter inte som människornas.Jag skulle satsa min bästa springare på att det är orcher eller troll,"svarade Legolas och blickade sedan ut över skogen igen.Aldaron,ledaren för deras grupp hoppade smidigt av sitt snövita sto och promenerade med lätta steg fram till den blonde alven.
"Vi kommer att utplåna varenda en av dem.Tvivla inte på det."
Legolas lade handen på den mörkhårige Aldarons axel.
"Tro mig,jag hyser inget tvivel om den saken.När har jag missat mitt mål?"
"Aldrig,"skrattade Aldaron klingande med en varm glöd i sin bruna blick.
Även den här gången visade Legolas ingen nåd.Pilarna for genom de ohyggliga monstren som stönade gutturalt innan de stupade till marken.Blodet som rann ur deras kroppar bildade en stor pöl.
Efteråt lade sig ett lugn över dalen som en tunn slöja.Alverna började dansa med varandra.