Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Olika världar i samma värld

Spegeln på väggen fångar min blick. Bilden talar sitt tydliga språk, i håret skymtar stänk av gråa strån, runt ögonen syns begynnande små rynkor. Det går inte att blunda för sanningen längre, kroppens åldrande har smygande börjat sätta sina spår. Ett faktum som skrämmer.

Några minuter senare korsars min dag av en okänd kvinna. Genast uppdagas det att vi är jämngamla. Jag studerar henne diskret, hon har flera tydliga gråa stråk i håret och skarpa rynkor kring ögonen och munnen. Snabbt konstaterar jag att hon ser betydligt äldre ut än mig. Insikten ger mig någon slags tröstande tillfredställelse. När jag möter hennes trötta ögon är min viktigaste tanke, må det dröja innan jag själv behöver se ut så.

Vi börjar samtala och hon berättar om flykten till Sverige. En färd som började i en fullsatt buss genom det krigsdrabbade hemlandet. Plötsligts stod de där, de fientliga soldaterna och spärrade vägen. Alla män och pojkar över femton år tvingas ut ur bussen, däribland hennes man och sextonåriga son. Hon fortsätter berätta att henne son kom tillrätta några månader senare, sedan avslutar hon med orden att om makens öde vet hon nu tio år senare fortfarande ingenting.

Allting berättar hon med samlad och saklig röst. Trots att hon inte nämner det med ord kan jag ana smärtan och ångesten hon måste ha upplevt då och som hon säkerligen har tvingats lärt sig leva med. Hennes berättelse berör mig djupt. Tanken far igenom mitt huvud, det kanske finns fog för talesättet att åldras i förtid, bli grå över en natt. Kanske har den här kvinnan all rätt att se gammal ut.

Efter vårat samtal går hon sin väg tillsammans med sin son, en ung man i tjugofemårs åldern som går med kraftigt haltande gång. Begrundande följer min blick dem genom fönstret tills de försvinner bort ur mitt synfält.

Spegeln hänger där på väggen och mina ögon stirrar in i den på nytt. Jag för handen till håret sliter bort några gråa hårstrån, känner sedan med fingret över huden på rynkornas djup. Ett beslut formas inom mig.

Jag ska börja färga mitt hår och köpa en bättre ansiktskräm. Kanske kan det dölja min skrämmande sanning en smula och göra min värld lite lättare.




Fri vers av snöö
Läst 960 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2010-12-28 14:13



Bookmark and Share


    Marica Dahl
Allting är relativt och jämförelsen väcker tankar om mer än enbart åldrandet, bra skrivet!
2015-12-27

  Hanna Mari Wallin
mycket intressant och givande skrivet av dig


ja det oundvikliga i livets skeenden ålderdom kommer till oss alla

allt har sin betydelse men svaret får vi väl aldrig


2015-09-20

  Knickedick VIP
Lycka till med att hejda åldrandet
2013-01-27

  Rosen VIP
intressant text om åldrandet ur olika perspektiv...
väcker tankar om en verklighet, sann att begrunda...
2011-01-09

  Delilah Juno VIP
Vi kvinnor umgås för mycket med vår spegelbild. Stark igenkänningsfaktor där. Den här dikten speglar också en annan större verklighet - "spiegel im spiegel"
2011-01-07

    AA VIP
Olika perspektiv bryts. Så lika men ändå så olika. Gällande åldrande handlar det mer om förädling. Ändock, var tid har sin charm. // AA
2010-12-29

  Peter G VIP
en nyanserad text om att bli äldre, och tankarna och rädslorna kring det. jag anar också en känsla av maktlöshet inför åldrandet. återberättandet av den andra kvinnans historia ger en annan sida av åldrandet.
en bra text som belyser ett faktum som vi alla ställs inför i livet, men som vi alla hanterar olika, en del av oss har nog väldigt svårt att acceptera åldrandet medan andra bara tycks flyta med utan att bekymra sig nämnvärt.
2010-12-28

  lodjuret/seglare VIP
Som tur är sitter personligheten inte i utseendet allena. En text som skvallrar en smula om livets realiteter samt om att allting är relativt, ett ställningstagande i relation till jagets egen situation.
2010-12-28
  > Nästa text
< Föregående

snöö