Spegeln på väggen fångar min blick. Bilden talar sitt tydliga språk, i håret skymtar stänk av gråa strån, runt ögonen syns begynnande små rynkor. Det går inte att blunda för sanningen längre, kroppens åldrande har smygande börjat sätta sina spår. Ett faktum som skrämmer.

Några minuter senare korsars min dag av en okänd kvinna. Genast uppdagas det att vi är jämngamla. Jag studerar henne diskret, hon har flera tydliga gråa stråk i håret och skarpa rynkor kring ögonen och munnen. Snabbt konstaterar jag att hon ser betydligt äldre ut än mig. Insikten ger mig någon slags tröstande tillfredställelse. När jag möter hennes trötta ögon är min viktigaste tanke, må det dröja innan jag själv behöver se ut så.

Vi börjar samtala och hon berättar om flykten till Sverige. En färd som började i en fullsatt buss genom det krigsdrabbade hemlandet. Plötsligts stod de där, de fientliga soldaterna och spärrade vägen. Alla män och pojkar över femton år tvingas ut ur bussen, däribland hennes man och sextonåriga son. Hon fortsätter berätta att henne son kom tillrätta några månader senare, sedan avslutar hon med orden att om makens öde vet hon nu tio år senare fortfarande ingenting.

Allting berättar hon med samlad och saklig röst. Trots att hon inte nämner det med ord kan jag ana smärtan och ångesten hon måste ha upplevt då och som hon säkerligen har tvingats lärt sig leva med. Hennes berättelse berör mig djupt. Tanken far igenom mitt huvud, det kanske finns fog för talesättet att åldras i förtid, bli grå över en natt. Kanske har den här kvinnan all rätt att se gammal ut.

Efter vårat samtal går hon sin väg tillsammans med sin son, en ung man i tjugofemårs åldern som går med kraftigt haltande gång. Begrundande följer min blick dem genom fönstret tills de försvinner bort ur mitt synfält.

Spegeln hänger där på väggen och mina ögon stirrar in i den på nytt. Jag för handen till håret sliter bort några gråa hårstrån, känner sedan med fingret över huden på rynkornas djup. Ett beslut formas inom mig.

Jag ska börja färga mitt hår och köpa en bättre ansiktskräm. Kanske kan det dölja min skrämmande sanning en smula och göra min värld lite lättare.