Moln som nyss gled förbi, jag tycktes mig se en tår däri,

en droppe i de mjukaste lagren likt smärtan på jorden som fångats av de hädiska orden.

Den skimrade i rött med en dragning åt lila.

Stannade du upp, lät du flykten vila?

Såg du smärtan ur askan med vidöppen mun eller barnet som grät eller kvinnan som mannen förlät?

Seglande över min himmel med hästar redo för strid.

Stannade du upp eller fann du nån frid?

Såg du verkligen inte gossen som sprang eller världen som brann eller kvinnan flyende från hård hand?

Stumma moln som snabbt gled förbi tryggt och lugnt.

Såg du intet där du försvann vid din rand?

Kvinnan sover nog nu och barnet har vyssjats till ro.

Mina ögon kan skönja din sky, ögon fyllda av tårar färgade av rött och en dragning åt lila skall till slut gå till vila.