alla nätter
du satt vaken
och väntade
en människa
från prärien
en som var varg
som förvandlades
till jord då du
lät bränna
hennes namn

med
anarkistiskt ansikte
och ett leende
bara dadaisten
kan älska
bar du sjö
åt henne
lät morgonen
smaka hud

och ni somnade
innan råttorna
kröp ner
i stadens
artärer