Jag har väl sällan haft så roligt
och känt en sådan tillfredställelse
som en afton på en restaurang
i sällskap med en hop för mig
helt okända människor

som pratade och skrattade
medan jag själv intog
en av mina mer kända
tysta kontemplationer.

Efterhand kom främlingarnas
först så livfulla samtal, att alltmera
anta en sorts spirituell tystnad
som dock bröts till och från
av ett stilla smatter
mot fönsterrutorna från
ett kraftigt hällregn utomhus.

Jag kom att alltmera
bli en lyssnande part till denna tystnad
dock utan att ta aktiv del av den
då jag hade fullt upp med
att orkestrera min egen.