carl sandburg,
jag reste
mellan alla de världar
du sparkat i gång
klädd i kråkhatt
gula stövlar
och med klister
mellan läpparna
under tystnad
lägrade jag
de vackraste
kontinenterna
under tvång
koloniserade jag
de skönaste
språken

carl sandburg,
jag läste
dina dikter
på tåget
genom europa
strök delar av den
meningslöshet
du formulerat i tristess

i din brist
på inspiration

rälsen genom europa
dunkar, och svagt kaffe
sprider sin arom
över människorna

carl sandburg,
jag ser
en kvinna
från antwerpen
som spottar ut mig
strax innan
rälsen vrider av
mot jerusalem
hör sedan flyglarmen
hjältarna, du skrev
att poesi är kuk
poesi är kuk
när kuk är
som bäst

carl sandburg,
jag läser dina dikter
jag skriver dina dikter
och jag äter din poesi
på ett tåg, genom europa