Solen sken över min borg denna vackra morgon, det var inte svårt att stiga upp från nattens dvala. Jag kände att jag längtade efter skogens alla dofter och synintryck, så jag begav mig ut för att stilla min hunger.
Det var ljuvligt må jag säga, men vind i håg så snabbt jag mig begav att jag ej fyllde min mage, hungern gjorde sig påmind må jag säga, det sved, det vred sig, jag blev kallsvettig, jag irrade runt och försökte hitta nått att äta då jag plötsligt snubbla på en svamp, den såg mycket ätlig ut så jag slängde mig över den och tog en stor tugga, "mmm" den smakade ljuvligt, den var så himmelskt god, men ack ack, det jag inte visste var när jag irrat runt oavsiktligt passerat gränsen till den förbjudna fruktens skog.

Jag kände hur mina sinnen började förtälja osanningar för mig, det brann i alla träd, marken blev till ringlande hugg ormar, vattnet blev till lava, jag svettades floder, men inte svett, det var BLOD, jag sprang och sprang men kom ingen vart, mina sinnen kanske inte talade osanning, detta kanske var den väldiga barrendinner ormens gap som jag hamnat i, men icke skulle jag ge upp, och i detta skede hör jag ett skrik "gaaaaah" "gaaaah", men jag ser inget, men vänta lite, "där", där långt uppe i skyarna skymtar jag något , den är så väldig att vingslagen framkallar stormvindar. Den dyker rakt ner mot mig och griper tag i mina axlar för att sedan med ett enda vingslag åka rakt upp i skyn,
jag svimmade sedan och minns inget mer, men denna mäktiga varelse räddade mitt liv, det är jag övertygad om.